Its time again...
För just nu visar jag upp en stark framsida för folk medans bakom min mask faller bit för bit av mig själv. Och jag vet inte hur jag ska kunna förklara för er som kanske läsa min blogg hur det hela får mig att känna. Eller jo det känns som jag försöker bygga ett korthus på ett hustak medans jag står på en rostig stege. En konstig beskrivning kanske men vad jag menar med den är att det kvittar hur vindstilla det är däruppe så står man ändå på osäkra ben för man vet att minsta felmanövrering av sin vikt kan få stegen att kollapsa eller minsta vinpust får ens korthus att rasa. Så man gör allt så litet och försiktigt som möjligt. Allra helst så står man bara där och ser upptagen ut för att ingen ska se hur osäker och rädd man är. För jag är rädd. Rädd för framtiden. Och framtiden ska vara ngt man ser fram emot och som får en att se hopp. Men även om jag vet att det finns hopp även för mig däruppe på stegen så är rädslan större just nu för tillfället.
Anledningen till att jag känner att mitt liv är ett sånt jävla kaos just nu är att jag imorgon ska göra ngt som jag verkligen inte tycker om. Jag ska nämligen släpa mitt arsle till soc för att be om hjälp i min situation. Och just nu känner jag mig inte tillräckligt stark för att stå upp mot dom. Utan förmodligen kommer jag att böjja mig och gå därifrån med svansen mellan bena. Och visst det är kanske inte det värsta. Utan det värsta är att berätta det för mor och roger som har stått ut med att ha mig som en igel i deras hus under en alldeles för lång tid. Ngt som har gått så långt att dom tar ut semester för att få vara själva med varandra i husvagnen för dom tycker det är jobbigt att vara hemma. Ngt som jag oxå tycker är jobbigt. Så jag undviker dom. Jag försöker göra mig så jävla osynlig jag bara kan för jag skämms. Vet inte när jag kollade Roger i ögonen längre. Och jag minns inte när vi "jävlades" på ett skämtsamt sätt med varandra senast. Och det som var ngt som jag verkligen gillar med honom. Att han var så underbar för min mor och att han tog till sig oss (mammas barn) som sina egna. Men just nu så vet jag inte. Bara tanken på det gör mig illa till mods.
Så vi byter ämne. Ska man ta upp det här med flickor nu när man ändå håller på? Eller ska jag spara mina tankar och funderingar om det ämnet till den bägaren rinner över den oxå? Fast där kommer det ta längre tid innan jag skriver av mig så här öppet. Då när det gäller det ämnet så suger åt mig allt som en svamp och vägrar släppa det ifrån mig. Inte ens om man försöker slå det ur mig så håller jag det ganska mkt för mig själv. Men just nu med min övriga mentala hälsa där uppe på stegen så vet jag inte om jag vill riskera att ha ngn som står där uppe med mig och håller balansen och det skulle kännas jävligt fel att ha ngn som antingen står på marken och hejjar på mig eller som står på taket och hjälper mig. För det enda jag vill just nu är att klara mig själv och älska mig själv igen innan jag kan älska ngn annan igen.
Nej en cigg till och torka tårarna och ta lite paus ifrån att lätta på hjärtat. Måste ta det i omgångar. Kanske kommer mer inatt . (även om jag vet att jag måste sova men det är svårt) eller så kommer det mer en annan dag.
Fyllecs
Do what i need
Har typ sovit halva dagen idag. Bara slöat. Vilket har varit otroligt skönt. Känner mig fortfarande jävligt slö. Men det är så det ska vara dagen efter man har festat. Då ska man ta det lugnt och vara slö.
Visst hade det varit skönare om man hade ngn flicka att ligga i soffan och vara slö tillsammans med men man kan ju inte få allt.
Sitter hos bror just nu och småglor på tvn. Är fortfarande helt kraftlös ikroppen och knoppen.. Sitter och funderar på en massa saker. Bland annat vad det är med "oss" killar och porr. Bläddra igen om en porrtidning här och visst blev jag hmmm engagerad så att säga men egentligen varför? Tjejerna på bilderna ser nästan löjligt fejkat njutande ut och killarna grimaserar på ett onaturligt sätt. Ngt i dom som får mig att garva rejält inombords är alla kontaktannonser. Jag tror inte direkt att dom leder ngn stans. Dessutom är dom lite roligt skrivna. Speciellt om man läser lite mellan raderna.
.Men ändå så tycker jag om porr. Dom fyller mitt sexuella tomrum. För även om det var ett tag sen nu jag fick mig ngt sist så både jag saknar och inte saknar sex. Saknar mer känslan av samhörighet som sex ger en. Eller ngt sånt jag vet inte riktigt. Samtidigt hade det varit riktigt najs med ett megaknull. Sånt där då man känner att svetten droppar ner för ryggen och andetagen är så tunga och exalterade så man inte vet vart man vill ta sig till. Total eufori. Har varit med om det tidigare. Även om det nu var ett ganska bra tag sen. Men framtiden är ju längre än vad tiden som varit är så jag är ganska övertygad om att jag får uppleva det igen.
Men först och främst ska jag skaffa mig ett jobb så jag kan bygga upp mig själv och en framtid med mig.
För helt ärligt talat har jag ibland gått och tänkt på det här med varför jag lever. Och när det varit som mörkast har jag inte kommit fram till ngt som har gett mig ett tillfredsställande positivt svar. Men med dagar som igår när man har det skitkul så inser man vad livet är värt. Så mitt primära mål är att inte ha så mkt höga berg och djupa dalar utan mer ha en jämn nivå. Och då behövs det en trygg tillvaro.
Men nu ska jag runda av här tror jag innan jag spinner off helt utan kontroll. :P
Kram kram och godnatt!
WHY?
Bill-Inge
Måndag morgon
Just another manic monday...
Jag vet, jag vet, jag vet...
För ibland känns livet faktiskt ganska meningslöst. Och jag vill inte känns så. Jag vill skratta, le, umgås med vänner, ha min egen bostad och vakna bredvid ngn som ser mig i ögonen, stryker mig på kinden och säger att hon älskar mig. För kärlek har det varit ont om det senaste året typ. Eller nästan 2 år. Så långe har jag inte varit singel sen jag blev av med oskulden. Själva sexbiten saknar jag inte så mkt längre. Visst kåt är man ju och så men det är förspelet och eftermyset som jag saknar. Speciellt känslan av samhörighet. Den känslan kan man inte få av en kk.
Så just nu flyr jag lite ifrån min egen verklighet in i dataspels världen. Har blivit admin på svenskapolare. En cs community med massa sköna pojkar och flickor som är jävligt trevliga. Varav en utavdom, Micke var och hälsade på igår med en tjejkompis som tydligen var lite av en beundrare av mig. Väldigt söt flicka faktiskt. Men tillbaka till micke. Vi har kännt varandra via cs i typ ett år och snackat i spelet iaf ett par timmar i veckan i snitt. Så det var lite halvskumt att träffa honom och sätta ett ansikte till rösten. Men det var lika lätt att umgås i verkligheten som via spelet vilket var nice då jag kanske ska stanna till där på tisdag då jag ska upp till stockholm på en jobbintervju.
Tänker inte avslöja mer om den just nu utan forsätta med att berätta när jag ändå är uppåt landet tänkte jag stanna förbi västerås där micke bor och sova där mellan tisdag till onsdag.
Nej nu e klockan 8 och jag har varit vaken till och från sen typ 5. :P Lagom roligt men vad ska man göra. Kanske hoppa ut på en ciggeluring och sen ta sig en macka eller två innan man bränner en uppvärmningsskiva till handbollsmatchen idag. Säsongens sista hemma match. Mot min fd klubb Brukspojkarna från Deje.
Ska försöka bli bättre på att skriva blogg om saker jag tänker på när jag tänker på dom och inte i efterhand så det blir fler och mer intressanta inlägg..
Kram på er så länge
