Nu kör vi. :P

Kvällen började med att en vilsen Joel hittade fram till svalövs folkhögskola. Var där i ganska god tid. Typ runt 19. Så jag hade lite tid att slå ihjäl. Men jag visste på förhand att det skulle vara värt det att vara där i god tid.
Så det blev lite cigg och ipoden som uppladdning. Kollade så kameran funkade och chillade med en flaska Icahandlarnas cola i glasflaska innan Navid och Kristoffer in och kör Om jag ska dö. Eftersom de flesta som var där var 40+ och satt och drack vin känns det som en väldigt bra början. Dessutom så blev det en otroligt skön stämning av just bara dom 2 på scen. Enda tyvärret jag har till första låten är att ljudet inte var helt fixat så Navids sång fick man höra via hans högtalare och inte via dom som gick ut mot oss i publiken. Men det gjorde inte allt för mkt. Man kan ju texten utantill. Sen kom resten av bandet in och jag har för mig dom spelade Snart dör Bob dylan. Men jag är inte helt säker. Jag befann mig redan i någon form av eufori så jag bara hänger med i gunget. Efter den andra deppiga låten säger Navid att dom kommer fortsätta köra deppiga låtar tills dom har folk framför scen som dansar med dom. Jag och ett kompisgäng från lund är redan på väg fram så Navid och hans gudar släpper lös ordentligt och jag känner redan efter första låten där framme att svetten börjar samlas på ryggen. Tyvärr kommer jag inte ihåg låtlistan exakt. (jag vet jag skulle snott en av bandet efteråt) Det jag kan säga är att jag skriver under på det som Navid sa om att dom är sveriges tajtaste liveband. För efter ett par låtar när man stått där framme och dansat så vänder jag mig om och ser att nästan alla 40+are står upp och svänger sina lurviga dom med. Det bevis hur otroligt medryckande musiken grabbarna spelar är. Sen var dom på lite extra glöd denna kvällen. Dom var ju trots allt tillbaka där dom först träffades och bildade sitt band. Eller ja nästan alla då Jakob den nya basisten är nyadopterad. Men vi älskar honom ändå. Helt enkelt en oförglömlig kväll.

Top 3 minnen utan inbördes ordning.
När Povel lite halvfalskt sjöng Berlins Take my breath away.
När vi som lyssnat på Navid innan (jag och lundarna) fyllde i på Nej Navid i Måste få säga.
Energin och hur tajta bandet är som grupp. Det märks verkligen att dom trivs ihop. Det smittar av sig.

Och här har vi lite bilder. Inte alls många med tanke på hur många bilder jag tog under kvällen (134 för att vara exakt)
1. 2. 3.
4. 5. 6.

1. Navid Modiri & Gudarna 2. Navid med inlevelse i "Om jag ska dö" 3. Navid var på bra humör
4. Fullt ös frame vid scen 5. Navid spottar ord som borrar in sig i danssjälen 6 Kristoffer hade lika trevligt som jag hade.

Tack Navid och Gudarna för en underbar spelning. Ser redan fram emot när jag kan se er live nästa gång och när nya skivan kommer. Den står redan på min måsta ha lista!