... will kill you

Känner för att skriva av mig egentligen men ska till jobbet imorgon mellan 16-21 så jag behöver sova.
Men det ska bli otroligt skönt att jobba imorgon. Ta på sig det fejkade glada ansiktet och säga. Hej jag mår bra, det blir 17,50. Fylla i med något meningslöst skämt och sen vidare till nästa kund. Slippa tänka på mina föräldrars relation till varandra, deras relation till mina syskon och till mig. Slippa tänkandet på mitt boende, min ekonomi, framtid. Slippa tänka på kärlek eller rättare sagt bristen på den. Slippa fly in i någon fejkad värld av böcker eller meningslöst film/tvspels våld. Slippa dränka tankarna med alkohol. Bara vara den bästa Joel jag kan vara för 5 timmar och njuta av det. Det ska bli skönt. Men hur vrickad är inte ens tillvaro när man längtar till jobbet för ens fritid suger. Det brukar ju vara tvärt om.
Men min tillvaro och jag är inte som alla andra. Det har jag märkt. På både gott och ont tyvärr. Nu på senare tid har det varit mest på ont. Men man vänjer sig väl förhoppningsvis. Det är bara som far min brukar säga: Bita i det sura äpplet, titta frammåt och visa en stark fasad utåt så kommer det att ordna sig till slut.

Men för er som inte förstår riktigt vad det är jag menar så lyssna på denna Queenlåten. För dom har verkligen en låt för alla tillfällen och denna beskriver i stora delar mig perfekt just nu.
Och nej jag menar inte på ett kärleksmässigt plan till någon flicka utan mer för "love of my self" lr kärleken till livet, omgivningen jag befinner mig i....




Godnatt. Nu ska jag kolla på Definatly Maybe igen och försöka somna. Isla Fisher är bara så sjukt vacker...
Sen eftersom hon är gift och har barn med Sasha Baron Cohen så måste hon ju ha ganska duktigt med humor.
Varför hittar inte jag sånna tjejer? (För att jag sitter och gräver ner mig i en blogg?)

Natten!