Ligger här och kan inte somna. Tittar på film efter film efter film. Utan att komma närmare sömnen. Jag gäspar och håller på men ögonen känns inte så himla mkt tyngre för det. Kanske för att jag vill sova utan att drömma för en gångs skull. För mina drömmar jagar mig. Så känns det iaf. Jag drömmer nämligen saker jag inte vill drömma om längre. Jag vill bli av med dom drömmarna. Men av ngn oförklarlig anledning så går det inte. Och jag förstår det inte. Och dom jag pratar med det om förstår det inte heller. Jag borde lixom inte drömma mer om just detta. För det finns inte och har inte funnits på ett bra tag. Så vad är det mitt undermedvetna vill säga mig? Jag vet inte det heller. Men jag vet inte ens om jag vill veta. Jag vill bara sluta med dom drömmarna. Så snälla drömmar försvinn! Det är ingen ide. Jag mår bara dåligt när jag vaknar och minns eran närvaro. Jag känner mig bara tom, frågvis, patetisk och dum. Så snälla lämna mig nu. Det är dags för det. Inga mera drömmar om rostade mackor med hallonsylt, inga mer drömmar om mjuka kramar, inga mer drömmar om henne alls. Jag ber dig mitt undermedvetna. Låt mig slippa. För jag orkar inte...

... jag vill bara sova och hitta mig själv igen.